inte okej...
Suddenly hit me and then I realize, it's out of my hands and I got to understand. You where my last, my first. and that's not alright because I hate the way it hurts.
känner att jag är alldeles för depp nu, men.. ibland har man sånna dagar och ni som läser min blogg väljer ju faktist själv, även fast jag tycker att det är superkul att folk gör det. men jag har haft dagar nu på sistonde då jag egentligen bara vill strunta i allt. strunta i bloggen, strunta i att försöka reda ut saker, och bara strunta svara i telefonen. det är nästan skrattretande då jag har låtit saker och ting hända, utan att göra någonting åt det.. jag kunde ju ha sagt nånting eller bara stått på mig. men istället har jag vikt undan och hållt käften.. det ångrar jag! jag kan ju bara undra hur det hade blivit om jag hade sagt nånting tillbaka till personer som verkligen inte bryr sig, eller som sagt struntat i allt. nu kommer jag säkert få LITE skit för att jag skriver saker och ting här, eftersom vissa tycker att det är väldigt opassande, men det är väl en ganska bra anledning till varför jag inte skrivit som förr? det är ju därför. sedan är det ju somsagt min blogg, jag skriver ju exakt vad jag vill och är preeecciiis hur jag vill.
men jag vet att det kommer bli bättre, allt kommer att ordna sig.. det är ett som är säkert. sedan om det tar ett tag så tycker jag att det får ta den tid de tar.
det viktiga för mig just nu är att se till att jag mår bättre, för ingen kommer göra det åt mig.
